Tankesmedjan vs. Teodorescou

Malcolm X 1964

Malcolm X 1964

Jag sitter och lyssnar på Tankesmedjans inslag där de driver med Alice Teodorescou. Ett inslag som fått landets samlade liberala ledarskribenter att gå i taket och skrika högt om rasism.

Jag köper att begreppet ”husblatte”, som ju kommer från det av Malcolm X populariserade uttrycket ”husneger”, i viss kontext definitivt kan vara rasistiskt. Det är inget konstigt med det. Om ett agerande eller uttryck är att betrakta som rasism handlar i princip alltid om kontext och sammanhang.

Men i det här fallet? Jag har svårt att se det. Till att börja med handlar det om avsändare. Avsändaren är inte en vit svenne, utan någon som själv sannolikt levt större delen av sitt liv med att bli kallad för ”blatte”, ”svartskalle” och en rad andra rasistiska tillmälen. Att man i meningen innan säger ”var mer blatte” är således en användning av ordet som är att jämföra med rapgruppen N.W.A.s namnval.

Till det så kommer ordet ”husblatte” och dess betydelse in i bilden. ”Husblatte” är en försvenskning av det ursprungligen amerikanska uttrycket ”house nigger” som i modern tid framförallt användes av de radikalare delarna av den amerikanska medborgarrättsrörelsen för att beteckna svarta som agerade på ett sätt som bidrar till att bibehålla rasistiska strukturer. Det är således ett skällsord för någon som själv riskerar att drabbas av den rasism man själv understöder.

Är det kränkande? Ja, självklart, det är ju ett skällsord som syftar till att peka ut någon som klandervärd! Men är det rasistiskt? För någon som inte har kunskapen om dess ursprung så tror jag absolut att det uppfattas som rasistiskt, men annars är jag tveksam, för åter igen handlar det ju om kontext.

Problemet som jag ser att att alltför få är medvetna om begreppets bakgrund och betydelse och att det i grund och botten är ett, om än grovt och tämligen elakt, antirasistiskt uttryck. Om den kunskapen saknas så är ju uttrycket bara ett ganska svårbegripligt sammansatt uttryck där den ena delen av uttrycket i sig är ganska grovt rasistiskt, i alla fall för folk som begriper varför det idag heter chokladboll. Men är det så för de upprörda ledarskribenterna? Nej, givetvis är det inte så. Det handlar som vanligt om att de aktivt missförstår och bortser från saker och ting de faktiskt vet. För så omedvetna om begreppet kan jag inte tänka mig att de är, det har trots allt debatterats en hel del de senaste åren.

Det är inte utan att man kan mistänka att det egentligen handlar om att Tankesmedjan faktiskt sågar den samlade kåren av ledarskribenter på högerkanten. Men så kan det väl ändå inte vara? Kan de vara så nesliga att de skriker om rasism för att de helt enkelt är putta över att ha kallats inkompetenta?

Posted in personligt | Leave a comment

Till slut har jag bestämt mig för hur jag ska rösta

August_PalmSenare idag sitter det massor med människor och räknar valsedlar efter att människor över hela EU lagt sina röster för att skicka nån de knappt vet vem det är till Europaparlamentet. För första gången någonsin har det varit lite fart på valkampanjen här i landet, mest för att det räknas som någon form av uppvärmning inför höstens val till riksdag, landsting och kommun.

Framförallt har det fokusertas på Feministiskt Initiativ och Sverigedemokraterna som bägge hoppas komma in i parlamentet nere i Bryssel. De säger de vill förändra och göra EU till ett bättre EU, allt efter eget huvud. F! kan jag finna en hel del sympatiska drag hos, framförallt är det lite ballt att deras toppkandidat Soraya Post är rom som vägrar knipa käft om just romska frågor. Att jag hatar SD som pesten däremot, tror jag inte någon är förvånad över.

Problemet är dock att Europaparlamentet är ett skämt. De enda som kan göra skillnad där är de som använder sin plats i parlamentet som en bas för annan aktivitet, aktivitet som sker utanför parlamentets ramar. Detta eftersom parlamentet inte ens har beslutanderätt. EU-parlamentet är det yttersta beviset på att parlamenterismen som idé är ett spektakel och bländverk för att få folk att tro att det gör en stor skillnad på vem man röstar. Men jag är ledsen, det är inte så. I EU mer än någon annanstans gäller en sak, tjockleken på din plånbok. Hela projektet är ett i grunden nyliberalt projekt där just frihandel är poängen. Det finns inte en chans på denna jord att några parlamentariker skulle få sätta käppar i hjulet för det. Sannolikheten att en kommissionär lyssnar på en parlamentariker mer än en lobbyist är i det närmaste noll. Parlamentarikern kan bidra med en dimridå av demokratiska drömmar, men lobbyisten kan erbjuda kontakter, en fortsatt karriär efter den politiska och i de grövsta fallen lukrativa ersättningar på väl gömda bankkonton. Det är pegarna som bestämmer i Bryssel, allt annat är naivt trams.

Det här är ingen hemlighet, det är något som väldigt många vet. Till det vågar jag tippa på att än fler har en olustig magkänsla om att det är rätt skevt nere i Bryssel, men inte har haft tid, ork eller möjlighet att ta reda på hur det egentligen ser ut. Det är därför jag blir rätt paff när så många jag vet är medvetna om den här problematiken så helhjärtat går in i valkampanjandet och nästan nyfrälst försöker få hela sin omgivning att gå samma väg. Många har till och med aktiva partisympatier och vill få andra att aktivt rösta som de gör.

Nu pratar jag alltså inte om folk vars politiska intresse precis väckts av att en fråga de brinner för till slut kommit på tapeten, utan om människor som under ganska många år varit politiskt aktiva i en utomparalmentarisk miljö och genomgående varit medvetna om parlamentarismens brister och fel. När de människorna aktivt vill få mig att rösta genom upprepade uppmaningar att gå till vallokalen så kickar motvallskärringen i mig in överväxeln, för då är det något som känns fel.

Då till slut sätter jag mig ner och tar min röst på allvar. Jag tar en sista omgång av funderingar och bestämmer mig efter noggrant övervägande. Min röst är för mig på tok för viktig. Jag tänker ta mig tusan inte slänga bort den genom att delta i ett spektakel jag i grund och botten är övertygad om bara har en funktion, att lura oss att tro att vi har något att säga till om. Jag tänker ta mig tusan inte rösta och på så sätt bidra till att sanktionera ett ruttet system. Visst hade jag kunnat rösta mot SD genom en röst på V eller F!, men nej. Min enskilda röst kommer inte göra skillnad i resultatet. Men för mig gör den skillnad, för min självkänsla imorgon gör den skillnad. Att veta att jag faktiskt stått upp för det jag tror på, om än i det pyttelilla, och inte dragits med av mängdens övertygelse om det förträffliga med S, F! eller V.

Jag tänker inte uppmana någon att lägga ner sin röst, jag tänker inte heller uppmana någon att rösta. Däremot vill jag uppmana så många som möjligt att inte följa massan och dess övertygelse, utan att verkligen tänka efter vad ni själva faktiskt tycker och tänker och ta ställning utefter det.

Jag vägrar rösta som en följd av min övertygelse. Gör det samma du, följ din övertygelse!

Posted in Uncategorized | Leave a comment

Jag tror det för många är för hemskt för att acceptera.

Det är snart tretton år sedan det var jag. Jag som satt på Huddinge Sjukhus med tre knivhugg i kroppen. Det var nazister som med knivar och andra tillhyggen hade gått till anfall mot en punk-konsert i Huddinge utanför Stockholm. Anfallet var helt oprovocerat och det var planerat. De anföll sent på natten när de visste vi hade druckit och hade svårt att försvara oss. I bilar och bussar utanför lokalen låg människor och sov. När det första alarmet kom att vi blev anfallna störtade så många av oss som möjligt ut för att försvara oss, många av oss visste att det var på riktigt och att vi verkligen var tvungna att försvara oss. Den stora skillnaden från tidigare tillfällen var att när det hela brakade loss så skrek någon av nazisterna att de skulle använda knivarna. Vilket de gjorde.

Om jag kommer ihåg det rätt så var vi nio stycken som fick köras till akuten, åtta av oss var knivhuggna. Det var bara tur att ingen av oss blev allvarligt skadad. På flera av oss tog huggen på mycket farliga ställen, På mig studsade knivbladet på mitt revben, och huggen i ryggen tog ”bara” i muskler och några nerver. Jag har än idag nedsatt känsel i min högra arm från huggen i ryggen.

Jag vill inte skriva det här för att sätta fokus på min egen sits eller hur det kändes, varken att få själva huggen eller efteråt. Jag vill skriva det här för att jag tror att många av er som idag sitter på redaktioner och skriver om händelserna i Malmö tycker att det låter så osannolikt med en grupp nazister som aktivt letar efter vänsteranhängare att mörda att ni inte riktigt vill tro på det.

Jag tror att ni inte riktigt har förstått att det inte är första gången det här händer, och det till viss del är därför ni så lätt går i nazisternas fälla när de målar upp sin egen bild och ni tar den för någon sorts sanning. För visst vore det mycket mindre obehagligt om det var så att vi inte hade nazister på svenska gator och torg som aktivt beväpnade sig för att gå ut och döda. Det vore så mycket mindre obehagligt på något sätt om de hade så pass mycket spärrar att den här typen av grovt våld bara kom sig av fylla, otur och en ömsesidig eskalering där och då på plats.

Men det är tyvärr inte så. Svenska nazister har i decennier beväpnat sig och genomfört planerade attacker, de har också dödat. De senaste tio åren 14 gånger.

Senare på hösten samma år som vi blev knivhuggna hände det igen. En grupp nazister anföll helt oprovocerat en fest på det kända vänsterkafét Kafé44. Den gången klarade vi oss bättre, vi var nyktrare och kunde snabbare jaga bort nazisterna. Men en av oss hade blivit knivhuggen i låret, på insidan upp mot ljumsken där vi har en väldigt känslig artär. Hugget missade tack och lov allt farligt, men den gnagande känslan av att de än en gång huggit på ett sätt som lätt kunde döda var något som bet sig fast.

Det är den känslan jag nog skulle vilja förmedla till er som sitter på era redaktioner, för jag tror tyvärr att det är såpass svårt att ta in att vi idag har nazister som aktivt letar offer att döda, att man nästan måste ha haft den känslan för att inse att det är sant. Vi är idag i en såpass obehaglig situation att det är svårt att acceptera sanningen. Vi behöver hjälp för att förstå att det är på riktigt så våra hjärnor inte bortförklarar och lurar oss att allt är lugnt, för det är det inte. Igår hade någon målat svastikor och nazistiska slagord på en skola med judiska klasser i Stockholm, på en annan skola kördes elever, som var kritiska mot att den för sitt järnrörshotande kände Kent Ekeroth fick hålla tal, bort från skolgården av polis och idag har vi fått läsa om den hemlösa kvinnan från bulgarien som förnedrats av en butiksinnehavare genom att han hällt en spann vatten över henne. Vårt samhälle är idag på ett sluttande plan, vi har ett rasistiskt parti i riksdagen, öppna nazister i kommunalfullmäktige på flera håll i landet och nazister i regeringsposition i Europa.

Då är det viktigt att inte låta de mentala skyddsmekanismerna förhindra att man faktiskt ser det hemska och obehagliga som faktiskt sker runtomkring oss. Nazister marcherar igen, och de vill döda flera av oss. De försökte döda mig, de försökte döda Showan och hans vänner. Det är så enkelt och hemskt som det verkar, så snälla ni på redaktionerna. Öppna ögonen och se vad som händer i samhället.

Posted in personligt | Tagged , | 8 Comments

Antikmässan

Så, efter en svindlande start så hände ingenting här. Det finns massor av olika förklaringar och ursäkter till det som jag inte tänker tråka ut er med, en sak kommer dock hela tiden upp som ett problem. Jag har saknat en vettig kamera. Som några av er märkt på de tidigare inläggen så finns det betydligt mer att önska från de foton som förekommit. Kameran på min telefon räckte helt enkelt inte till. Att det kan ha spelat in att jag tillhör dem som vägrar byta till en så kallat ”smart” telefon eftersom jag hävdar att telefoner är till för att prata i och på sin höjd skicka korta textmeddelanden på, tänker jag inte låtsas om! Så häromdan skaffade jag mig en kamera av gammat känt märke, men med synnerligen misstänkt litet utseende. Den ska enligt herr Otter jag delar lägenhet med, en herre som under många år drivit en blogg med fotografier föreställande företrädelsevis diverse stadsmiljöer, vara en ypperlig kamera för mitt syfte. Med andra ord är det i fortsättningen bara mitt usla hantverk vad gäller fotografering vi kan skylla på.

Nåväl, till dagens ämne. I går blev jag upplockad av min goda vän från västsverige och hennes make som var på besök i Hufvudstaden. De hade kvällen innan förlustat sig med en show och ett påföljande krogbesök. Men efter hotellfrukost bar det iväg att plocka upp undertecknad för helgens huvudakt, Antikmässan!

Antikmässan är som de flesta vet en blandning melan högt och lågt, snobbigt och enkelt samt inte minst en herrans massa nasande. Redan tidigt hittade vi de första konstigheterna, man försökte få iväg en hyfsat nytillverkad glassifon som en 20-talspjäs. Men den gubben gick inte! Eller, det gjorde den säkert, för sifonen var borta när båset passerades under andra varvet.

Förutom antikviteter, och saker som man försöker hävda är antikviteter, så är det konstutställning och föreläsningar. Av föreläsningarna föreläsningarna bevittnades tvenne, eller snarare en och en kvarts föreläsning. Magdalena Ribbing var på plats för att kränga sin senaste bok. En bok där hon jämför seder vid övergångsriter i olika kulturer. Ett vällovligt projekt som hon dock inte gjorde överdrivet god reklam för. Ribbing verkade tycka att datorskärmen framför henne var betydligt intressantare än publiken, då hon större delen av tiden tittade ner på den. Var hon illa förberedd eller har hon alltid så svårt att ta en åhörarskara? Saken blev inte bättre av att hon inledde med att försöka individualisera alla krig i världen med religiösa förtecken. Hon kunde inte förstå att man kunde hata någon så mycket av religiösa skäl att man startade ett krig. Tänk om hon nån gång kunde låta bli att tassa in på områden hon inte har koll på utan att sätta sig in i dem först. Magdalena Ribbing, så här är det. Ytterst få krig startas för att folk med olika religiösa uppfattningar hatar varandra. Hatet är inte orsaken till krigen, hatet är i princip alltid ett verktyg för någon som vill ha krig. Man piskar helt enkelt upp ett hat, även där det inte finns från början. Detta sker med både materialism och idealism som grund. Men nog om Ribbing. Undertecknad lämnade trots allt föreläsningen hyfsat tidigt.

Den andra föreläsningen var om de skatter nazisterna stal under Andra Världskriget. Tiden var knapp så föreläsningen var ungefär lika djupodlad som en Discovery-dokumentär. Lite tråkigt då ämnet i sig kunde ha fått bre ut sig betydligt mer och har en rad intressanta detaljer att dyka ner i. Även detta var ett lätt maskerat reklamjippo för en bok. Den här gången Anders Rydells ”Plundrarna – Hur nazisterna stal Europas konstskatter” från Ordfront Förlag. Föredraget hölls i form av en intervju genomförd av Pontus Silfverstople. Även den här gången verkade det hyfsat oförberett, eller kanske inte oförberett, men oengagerat. Man jag kan tänka mig att det var det kort tilldelade tiden som spökade, det blir trots allt lätt så när något måste bantas ner rejält.

Antikmässan1

Fynden på plats hemma

Hur var mässan fyndmässigt då? Jodå, lite följde det med i bilen ner till västsverige, bland annat en uppstoppad duva. Uppstoppade djur var nog det som utmärkte sig som fashionalbelt i år. Trevligt, men synd för oss som hoppas på att fynda då det fashionabla alltid tenderar att gå upp i pris. Själv fick jag med mig lite som jag presenterar lite längre ner i texten.

Militarian var på tillbakagång, så också shabby chik även om det fanns spår kvar av denna ohemula trend. På uppgång verkar som sagt uppstoppade djur vara, samt cocktailparafernalia. En hel del shakers och glassifoner, däremot lyste sparklets klassiker med sin frånvaro. Varken hostmastern eller globemastern gjorde sig bemärkt. Det kan ju vara så att alla gått åt redan på fredagen, men jag tvivlar. Hostmastern är sannolikt så vanlig att få bryr sig om att visa upp den på en mässa.

Antikmässan3

Gamla Stockholm av hrr Strindberg & Lundin

Med mig hem fick jag två böcker och en tomflaska Eau-de-Vie. Tomflaskan kan förklaras enkelt. Till min förfäran upptäckte jag häromsistens att man på systembolaget numer inte kan köpa denna klassiska grogg- och cocktailingrediens utan att få med sig en hiskelig PET-flaska hem. Ja ni läste rätt, denna klassiker har inte längre glasflaska om man köper en vanlig helflaska. Detta är ju katastrof för barskåpet, vem vill ha ett barskåp fyllt med PET-flaskor? Så jag skaffade mig en äldre tomflaska för en struntsumma som jag fortsättningsvis kan tappa över min Eau-de-Vie i så fort jag kommer hem från Systembolaget. Även Cederlunds Caloric har råkat ut för detta grymma öde, där hade jag dock turen att ha en riktig flaska kvar som nu står och fylls på om och om.

Böckerna jag hittade var dels Gamla Stockholm av hrr Lundin och Strindberg. Ett klassiskt verk och ett måste för alla med intresse i Stockholmiana. Den finns i senare faksimiltryck, men här hade jag turen att för en spottstyver få förstaupplagan. Jag tycker förvisso uppföljaren, där bara Lundin var med, Nya Stockholm är intressantare men Gamla Stockholm är ett mycket gott fynd!

Antikmässan4

Varulexikon – ett måste i varje välutrustat hem!

Den andra boken var ett varulexikon för handel och industri. Något som varje hem har nytta av. Många av de varor man inte är riktigt bekant med finns ju faktiskt inte med om man använder sig av internet, de är helt enkelt för okända i dagens samhälle. Då kommer ett varulexikon till nytta!

Posted in Böcker, Shopping | Tagged , , | 2 Comments

Barskåpet!

Barskåpet som det ser ut idag.

Barskåpet som det ser ut idag.

Något av det viktigaste i ett hem är att känna sig hemma, att kunna koppla av och att omges av de saker som intresserar en. I mitt fall betyder det i första hand två saker, jag behöver böcker och tillgång till cocktails. Böcker dök det ju upp några rätt omgånde, som ni såg i förra inlägget. Det betydde att något av det första att ta tag i var ett nytt barskåp. Eller ja, själva skåpet får vänta, innehållet är viktigare för den mentala hälsan. Som barskåp får ett urtråkigt Billy Vitrinskåp från IKEA hoppa in till dess det dyker upp något trevligt. Skåpet tillhör för övrigt samma hyllsystem som de Billy-bokhyllor i vilka mina böcker tar sin tillflykt fram till dess det gått att bygga ordetliga väggfasta bokhyllor.

Det första som behövs är givetvis alkohol. När jag bygger upp mitt barskåp tänker jag så här. Till att börja med, vilken alkohol gillar jag att dricka i egenskap av just den alkoholen? I mitt fall är det framförallt absinthe och punsch. Absinthe är halvknöligt att få tag på(beställningsvara på Systembolaget), så det första som köptes var en flaska punsch och en faska gin, så en G&T kunde blandas efter ett besök på livsmedelsaffären.

Men en flaska punsch och en flaska gin gör inget barskåp. Så nästa inköp resonerades fram som så att jag såg till vilken min favoritdrink är och köpte in de ingredienser som behövdes till den. Då det i mitt fall handlar om en Atlantic och det redan fanns gin så blev det Cointreau, rom och absinthe som hamnade på inköpslistan. Jag hade turen att en god kamrat tittade över redan första dagen i lägenheten med en flaska absinthe som inflyttnigspresent, så det behövdes bara rom och Cointreau. Efter en tur för spritinköp bestod då mitt barskåp av Punsch, gin, rom, Cointreau och en flaska absinthe. En god grund att bygga vidare från. Med ytterligare en visit till livsmedelsaffären för inköp av lime, citrus och lämplig läsk så fanns det nog för en rad cocktails och drinkar.

De första shakers som hittade hem till mig. Den hemska i plast till höger, den lilla piffiga för en cocktail till vänster och i mitten denhelt normala, men dyra, nya med tillhörande jigger.

De första shakers som hittade hem till mig. Den hemska i plast till höger, den lilla piffiga för en cocktail till vänster och i mitten den helt normala, men dyra, nya med tillhörande jigger.

Men bara sprit och virke blir man inte glad av. Cocktailen är ju trots allt en känsligare skapelse än så. Spriten är det svårt att hitta andra lösningar än import eller systembolag för, men resten för ett barskåp är en annan femma. Och innan man gör något annat så behöver man en shaker. Då jag var desperat så gick jag en första runda på välgörenhetsorganisationernas loppisar utan tanke på annat än funktion vad gällde shaker. Så min första shaker blev en hiskelig en, med rött glitter och plastöverdrag. Den kostade förvisso bara 40 kronor och fyllde sin funktion, men den var ful som stryk. Den klarade jag mig med i några veckor medan jag letade jigger och en snyggare shaker. Jag hittade en liten shaker för 10 kronor, men den rymmer bara en drink och inte mer. Så det blev att leta vidare. Till slut fick jag nog och gav upp, jag gick och köpte en ny shaker i paket! Det enda i mitt barskåp som inte är förbrukningsvara som är köpt nytt! Huvaligen, den blev dyr.

De två trevliga shakers som inte behagade dyka upp förrän jag lagt dyra pengar på en alldeles ny shaker

De två trevliga shakers som inte behagade dyka upp förrän jag lagt dyra pengar på en alldeles ny

Givetvis straffade det sig, för inte länge därefter stod jag inne på en av alla loppisar och vad ser jag där om inte två shakers. En helt underbar i blank metall, tung och gedigen och sannolikt från 30- eller 40-tal. Jämte den står en lite nyare i glas, men till skillnad från de flesta andra man hittar i glas så är silen och korken i metall! De flesta shakers i glas man hittar har sil och kork i plast och är därmed inte ens värda en femma. Men på den här var det i metall. På utseendet kan man sluta sig till att den är från 60-tal. Och det fina i kråksången, jag fick bägge för 30 kronor! Något som absolut får betraktas som ett fynd. Problemet med shakers är ju tyvärr ofta att de som finns på andrahandsmarknaden har flera delar i plast. Förutom de rent estetiska invändningarna som finns mot detts så finns hållbarhetsfaktorn. Det är svårt att veta att de klarar ens en cocktail innan det börjar spruta god alkohol över hela den agerande bartendern eftersom plasten gett upp och inte håller tätt. En annan intressant variant man hittar ibland är batteridrivna shakers från 70-talet. De togs fram för att man med dem skulle kunna både skaka och röra med samma tillbehör. Det som är batteridrivet är en liten visp som sticker ner i shakern från korken, detta för att röra drinken. Ofta innebär det här givetvis att det inte finns någon sil på shakern och man hänvisas till en separat sådan. Jag har ännu inte slagit till på någon, men det lutar åt att det kommer bli en av rena kuriosa-skäl. För det är knappast något man har i barskåpet av praktiska skäl.

De två rörglas som nu står i mitt barskåp

De två rörglas som nu står i mitt barskåp

Något det finns gott om, som jag fort skaffade mig, är rörglas. Ett i grund och botten fullständigt onödigt tillbehör när man har en shaker som ju faktiskt går ypperligt att röra drinkar i. Rörglaset är precis vad det låter som, ett glas man rör drinkar i. Det är ett stort glas med pip. De de vanligt förekommande är från 70- och 80-tal och har oftast drinkrecept ryckta på utsidan av glaset. De kostar sällan mer än 20 kronor och kan därför vara roliga att ha som extre tillbehör. För att de ska fylla sin funktion behövs dock en cocktail-sil samt en rör-sked. Cocktail-silar brukar man hitta bland visparna på loppisar, mest för att det sitter en metallspiral på dem som många tror har nån form av koppling till s.k. kärringvispar.

TVå cocktailsilar. Den högra i trevligt 70-talsutförande med träskaft

TVå cocktailsilar. Den vänstra i trevligt 70-talsutförande med träskaft

Det andra tillbehöret som behövs är betydligt knöligare att hitta. Det är en rör-sked. En långskaftad sked, mellan 20 och 25 cm med en sked i ena änden och en muddlare i andra. De är inte alls lika vanliga som de andra tillbehören och jag är fortfarande på jakt efter en. Nya kostar de hutlösa pengar för en så enkel sak och till vidare för man nöja sig med vad som finns till hands när det ska röras här i hemmet.

När vi kommit så här lång så har vi egentligen ett färdigt barskåp. Det är inte extremt välutrustat, men det mest basala finns. Det kostade inte heller skjortan, vilket ju är lite av poängen med den här bloggen. Det ska inte vara de dyra lösningarnas blogg.

Den bästa cocktailbok på svenska jag någonsin stött på

Den bästa cocktailbok på svenska jag någonsin stött på

Men en sak till vill jag ta upp innan vi slutar för dagen. För en sak som man kanske inte tänker på är bra att ha, cocktailboken! Det finns idag drösvis med cocktailböcker på våra loppisar som kostar från 5 kronor och uppåt, och för nybörjaren duger en fem-tiokronorsbok ofta väl. Där gås de flesta klassiska drinkar igenom. Men även riktiga fynd dyker upp. För er som läst Punschverandan så kan det ju hända att ni minns en bok som heter just Cocktailboken av Helmer Jansson, Patrik Melin och Sten Söderberg. Den upplaga jag hänvisade till då var från 1964. Under en av mina första räder på min lokala loppis här i förorten så hoppade jag till av glädje, då just den boken, dock i en upplaga från 1963, småkikade på mig från bokhyllan. Jag slet den snabbt till mig med insikten om vilket fynd det var och kikade oroligt på prislappen. glädjen som infann sig när prislappen glatt visade 5 kronor är svår att beskriva. Jag har även fyllt på med en rad andra böcker, Cocktailboken är t.ex. dålig på tequila-drinkar så det behövs lite komplettering. Men i grund och botten räcker det med en bra bok för att man ska kunna börja sitt blandande.

Men vi har en sak kvar. Glasen, utan dem är det svårt. Det blir liksom ingen drink i magen utan dem. Men det får vänta till nästa gång.

Posted in Uncategorized | Leave a comment

Första stapplande stegen

De första stegen mot ett riktigt hem togs riktigt tidigt. Till stor del har vi andra att tacka för de steg som kunde tas. Människors givmildhet var otrolig och de mest oväntade gåvor betydde massor.

Vax

Den lilla uppskattade burken hemmagjord mustaschvax.

För min del var det första steget mot det normala som togs efter att all nödhjälp, för det var verkligen det som den första hjälpen handlade om, oväntat och uppskattat på ett sätt som jag tror många har svårt att förstå. En gammal god vän från Västkusten skulle precis i dagarna efter branden upp till Hufvudstaden på konferens. Hennes make är trogen läsare av vår blogg och reagerade omedelbart med att skicka med det han förstod jag skulle stå utan och få andra tänka på. Mustaschvax! Han hade dagarna innan av en slump blandat ihop en sats från det recept som publicerats på Punschverandan. Han fyllde en liten burk och skickade upp med sin fru. Sällan har så lite betytt så mycket!

Bokhyllan idag med böckerna från Lions som bas

Bokhyllan idag med böckerna från Lions som bas

Nästa steg kom från det oväntade hållet Lions! De höll loppis på den ort där vi bodde innan branden bara dagar efter att allt försvunnit. Det blev dock av flera orsaker inget shoppande på själva loppisen, men folket från Lions, som givetvis hade hört talas om vår situation, tyckte att vi istället skule dyka upp några dagar senare på deras lager så vi kunde plocka ut vad vi behövde i lugn och ro för vad som i sammanhanget är att räkna som en struntsumma. För min del vart det basen i ett nytt bibliotek. Uppslagsverk, klassiker, naturvetenskapliga verk och till och med några rariteter lyckades följa med hem till förorten.

Några av de böcker från bl.a. Federativs Förlag som skickades ner från Gävle.

Några av de böcker från bl.a. Federativs Förlag som skickades ner från Gävle.

Nästa steg var inte fullt så oväntat men inte mindre uppskattat. Genom alla år som boksamlare har man ju även gått och skaffat sig vänner med samma intresse. Vänner som nu ställde upp med besked. En banankartong med böcker inom vårt gemensamma specialområde skickades ner från Gävle av en vän med kopplingar till Joe Hillgården. Den politiska delen av mitt boksamlande var åter igång! Vilken lycka och vilken bas att stå på.

De här bidragen, och andra liknande bidrag, betydde nog mer än många förstår. Med hjälp av dem så finns det helt plötsligt en bas att stå på, nånting att utgå från. Som bokälskare blir det svårt att gå in på ett antikvariat och veta att det inte finns någonting alls hemma. Var ska man börja? Men med en liten bas blir det helt plötsligt lättare. Man har något att stå på.

Posted in Uncategorized | Leave a comment

Mina förutsättningar

Vårt hem efter branden.

Vårt hem efter branden.

Mitt hem brann som jag tidigare nämnde ner till grunden tidigare i vår. Jag och den vän jag då bodde med blev av med allt vi ägde förutom de tillhörigheter vi hade i ekonomibyggnaderna på gården. Våra husdjur, en av bilarna och kläderna på kroppen överlevde hela röran också.

Det första steget togs bara några timmar efter branden då vänner såg till att samla ihop det nödvändigaste samt fickpengar till oss så vi sklle klara oss fram till försäkring, nytt boende och de första inköpen var klara. En insats som var helt otrolig och visade att solidaritet är ett ord som har verklig betydelse. Ett ord som när det fylls med mening är något av det häftigaste och vackraste som finns.

Min kära hund som fick flytta med upp till Stockholm. På bilden agerar han fotomodell för hundhalsband!

Min kära hund som fick flytta med upp till Stockholm. På bilden agerar han fotomodell för hundhalsband!

Nästa steg var bostad. Vi pratade igenom situationen och kom fram till att som situationen såg ut så var det lättast om vi flyttade isär. Eftersom vi bägge var tvungna att börja om så var det lättast att göra det på var sitt håll. Samtidigt behövde min gamle vän Klas Ludwig Otter någon som hjälpte till med hyran då han efter separation helt plötsligt stod där med lite för stor lägenhet och lite för mycket hyra.

Ekvationen tedde sig ju självklar så jag och min hund flyttade således upp till stockholmsförorten där Otter höll till. Otters lägenhet var tydligt inspirerad av det ointresse för inredning som Otter hyser vilket å andra sidan betyder att jag har i stort fria händer vad gäller att utforma de gemensamma utrymmena i lägenheten.

Det här är alltså förutsättningarna när jag nu börjar bygga upp allt från början igen.

Posted in Uncategorized | Leave a comment

Hej och välkomna!

”Cederlund bygger nytt” är tänkt som ett litet bihang eller komplement till Punschverandan som i praktiken kommer vara lite av en inrednings- och shopping-blogg. Detta är också anledningen till att vi lägger den separat från ”moderbloggen” Punschverandan. Vi är inte säkra på att alla som läser Punschverandan är intresserade av den typen av poster som planeras här och tvärt om. Den här bloggen kommer också vara mer personlig och enbart ha en skribent, eder Cederlund från Punschverandan.

Bakgrunden är att mitt hem bran ner till grunden tidigare i år, vilket gör att jag hamnade i en situation där jag är tvungen att bygga upp ett nytt hem från grunden. En tanke slog då, varför inte dokumentera hur det långsamt byggs upp och hur jag går tillväga för att utforma ett hem så det så småningom passar en revolutionär gentleman? Det är alltså det som den här bloggen kommer ha som grundidé. Därav att den i hög grad kommer vara en blogg med fokus på inhandlade fynd och inredningstips.

Posted in Uncategorized | Leave a comment